skriv skriv
Har så mycket från djupet av mitt hjärta jag vill berätta, bara skrika ut, få folk att förstå. Eller nej, att JAG ska kunna förstå...
Men jag kan inte.
Behåller det på insidan ett tag till...
Men ibland känns det som om jag är alldeles över full, måste få en ordning på kaoset där inne. allt måste komma på sitt rätta ställe just nu ligger det bitar av mej liggandes lite här och var...
Måste få ordning på mitt inre kaos.
En stor del av mitt kaos är vel just nu att förstå all infromation som faktiskt finns här inne i mej, dra upp allt som har hänt och försöka få ordning på alla tankar och funderingar.. och det mina vänner är ingen lätt match det ska gudarna veta... jag gråter så fort jag tänker på det. så fort jag läser om liknande situationer i tidnigar, eller folks sanna berättelser eller vad som helst så sprutar tårarna ur mej.
Besöken hos kuratorn gör en ju helt förbluffad, är det verkligen mitt liv vi pratar om? För att inte tala om besöken jag haft hos KH... dom var så långt bort från mitt liv man verkligen kan komma, tyckte jag då... men sanningen är vel desvärre annan...
Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att sånt här ens existerade... Hur kan man klandra sig själv så djupt??? misstro sej själv så mkt??
Hjärn spökena måste nu bort!!!! jisses vad krafter det tar...
Förlåt för mitt något dystra inlägg kära blogg läsare, men det känns så mkt skönare när det skrivits, önskar jag hade skriftens gåva så skulle jag ge ut en Bok som den underbara Maggan Graaf :) men så länge får ja nöja mej med att pysa ut lite spöken här...
Men jag kan inte.
Behåller det på insidan ett tag till...
Men ibland känns det som om jag är alldeles över full, måste få en ordning på kaoset där inne. allt måste komma på sitt rätta ställe just nu ligger det bitar av mej liggandes lite här och var...
Måste få ordning på mitt inre kaos.
En stor del av mitt kaos är vel just nu att förstå all infromation som faktiskt finns här inne i mej, dra upp allt som har hänt och försöka få ordning på alla tankar och funderingar.. och det mina vänner är ingen lätt match det ska gudarna veta... jag gråter så fort jag tänker på det. så fort jag läser om liknande situationer i tidnigar, eller folks sanna berättelser eller vad som helst så sprutar tårarna ur mej.
Besöken hos kuratorn gör en ju helt förbluffad, är det verkligen mitt liv vi pratar om? För att inte tala om besöken jag haft hos KH... dom var så långt bort från mitt liv man verkligen kan komma, tyckte jag då... men sanningen är vel desvärre annan...
Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tro att sånt här ens existerade... Hur kan man klandra sig själv så djupt??? misstro sej själv så mkt??
Hjärn spökena måste nu bort!!!! jisses vad krafter det tar...
Förlåt för mitt något dystra inlägg kära blogg läsare, men det känns så mkt skönare när det skrivits, önskar jag hade skriftens gåva så skulle jag ge ut en Bok som den underbara Maggan Graaf :) men så länge får ja nöja mej med att pysa ut lite spöken här...
Kommentarer
Postat av: Kicki
Jag lyssnar gärna!
Trackback
